Julblommorna blommar

Jag har inte själv köpt några julblommor ännu (oklart varför), men jag har faktiskt fått en amaryllis av min sambo och en hyacint av hans mormor, så huset är ändå inte fritt från julblommor. Jag ska definitivt skaffa fler hyacinter och så brukar jag alltid ha minst en julstjärna också. Problemet är bara att de tar plats...
 
 
Röd amaryllis ska det vara! Jag hade en vit ifjol, men bara för att den marknasfördes som röd (det hade blivit något fel). Jag var rätt ledsen över det. Som tur var kom min sambo ihåg den fadäsen.
 
 
Hyacinten blir förhoppningsvis vit, men egentligen tycker jag inte att det är någon större skillnad mellan färgerna. Längtar så tills den dag då den börjar dofta ordentligt!

Julöppning

Ikväll tändes äntligen julbelysningen här i stan, till tonerna av julmusik. Samtidigt började det snöa. Det var magiskt! Jag har så mycket julstämning nu.
 
 
Bocken i den här stan brukar varken vandaliseras eller brännas upp. (Peppar, peppar...) Jag glömde förstås systemkameran hemma, så jag fick nöja mig med Honor 8-foton. Helt okej ändå, tycker jag.
 
 
Det är så skönt med det här mjuka skenet i novembermörkret. Det var verkligen efterlängtat - det känns som om det inte varit dag på flera veckor, än mindre solljus. Mörker och regn i all ära, men inte tjugofyra timmar om dygnet.

Pepparkaksdags!

I tisdags var det äntligen dags. Det skulle nämligen bakas pepparkakor. Jag och mamma har en tradition kring detta (som med allt annat julrelaterat, egentligen), och precis som hon brukar hade hon svängt ihop mormors pepparkaksdeg dagen innan. Jag för min del behövde inte göra så mycket mer än att samla ihop mina pepparkaksmått, en kavel och en pepparkaksburk och inställa mig hos mina föräldrar prick kl. 16:00.
 
Efter många år av pepparkakstillverkning har vi en tydlig arbetsfördelning. Mamma - som är utbildad kock - bakar ofantligt mycket snabbare än jag, så medan hon fejar med kavel och mått håller jag koll på ugnen och förvaringen av de avsvalnade pepparkakorna (och kavlar och bakar lite när jag hinner med, vilket i slutändan brukar betyda att jag bakar typ 10 % av våra pepparkakor). Till min arbetsuppgift hör förstås fortfarande, mina snart 24 levnadsår till trots, provsmakning av pepparkaksdegen
 
 
Och degen smakade förstås precis så som den alltid har smakat. Jag har faktiskt bara smakat på typ två hemgjorda degar i hela mitt liv, eftersom mormors recept har gått i arv. Min kära vän Sofie har också ett fantastiskt kryddigt och gott recept som jag har stulit, men jag brukar inte använda mig av det så ofta (av respekt för traditioner, såklart). Det bästa med gamla pepparkaksrecept är att de är så där snirkligt handskrivna och mjölet anges i koppar i stället för deciliter. Älskar sånt. Mera mormödrar till folket! (Eller tja, min egen skulle räcka, har inte träffat henne sedan jag var nio pga. cancereländet.)
 
 
Eftersom vi båda skötte våra uppgifter väl blev pepparkakorna både fina och välgräddade men inte brända. Och det doftade ljuvligt och smakade ännu bättre, förstås. Nu kan första advent minsann komma!