Ett år äldre

Igår var det årets näst bästa dag: min födelsedag. Jag hade en ljuvlig dag, tänkte på exakt noll måsten, åt tårta, julpysslade och läste i timmar. Fina presenter fick jag också! Jag vill komma ihåg dem och ska därför dela med mig av några bilder på favoriterna.
 
 
Jag fick en bok av mamma och pappa, en av pojkvännen. Härliga tider!
 
 
I paketkalendern gömde sig bland annat Astrid Lindgrens jul.
 
 
Pojkvännen gav mig också Blossa 13. Jag gillar ju inte alkoholhaltig glögg, men man måste alltid testa. Och så snygg flaska att bara det är orsak nog.
 
 
Ett juligt påslakanset fick jag också av mamma och pappa.
 
 
Dessutom ett sladdlöst strykjärn, hurra!
 
 
Pojkvännen, som hade utlovat ett riktigt paketregn, gav mig även hårprodukter från Bedhead.
 
 
Och sist men absolut inte minst fick jag även det vintriga överkast jag önskat mig både länge och väl. Också det av pojkvännen.
 
Dessutom fick jag en Aarikkatomte som jag glömde att fotografera. Ikväll blir det pepparkakshusbakning, men tills dess måste jag ta itu med lite måsten. Kandidatuppsatsen ligger och väntar på att bli skriven.

Så här bor jag

I år försöker jag i högre grad än tidigare att visa vem personen bakom bloggen är, t.ex. genom en mer ingående presentation av mig själv, och genom att skapa en ny kategori: Vem är jag?
 
Något jag tycker berättar väldigt mycket om mig som person är hur jag bor. I veckorna är jag bosatt i studiestaden som den kallas här på bloggen, i en etta på 27 kvadrat. Om helgerna är jag dock för det mesta hos mina föräldrar, eftersom jag har både jobb och pojkvän i de trakterna.
 
Hur som helst tänkte jag illustrera detta inlägg med ett gäng bilder från min lya, som efter många om och men äntligen motsvarar min personlighet och stil.
 
 
Välkomna hem till mig! Till vänster finns en hatthylla med tillhörande klädhängare, men den skonar jag er från eftersom jag äger alldeles för mycket ytterkläder. Badrummet finns till höger, vid lampknappen.
 
 
En kanske onödig bild, men pallen har jag själv klätt om och målat. Den var mitt allra första remake-projekt och därför väl värd sin plats i sminkhörnan. Min Marimekkofetish tar sig uttryck i diverse härliga necessärer.
 
 
Så här ser det ut i min kokvrå. Jag älskar kylskåpspoesi, denna på tyska är kanske den bästa present jag nånsin fått.
 
 
Denna utsikt har jag när jag lagar mat. 
 
 
Här tillbringar jag mycket av min vakna tid. Mattan har jag fått efter mormor, den stora kudden och den i lappteknik har jag sytt själv. Gardinerna är en gåva från pojkvännens mormor, tavlan på väggen (Det är bara att googla) har jag själv broderat.
 
 
Här sover jag, och i hörnet är det meningen att jag ska plugga. Det gör jag dock sällan - stolen fungerar mest som klädhängare om jag ska vara ärlig. För övrigt ett loppisfynd som jag fixat till med ny färg. 
 
Hur bor ni?

Stor skandal uppdagas: så ser klapparna egentligen ut

Det verkar som om många satsar på enhetliga paket i gammaldags stuk. Och visst uppskattar jag sådana inslagningar - det är ju faktiskt främst de ni fått se här på bloggen. Ni har fått se washitejp, spets och garn, stämplar och små, små rosetter.
 
 
Men egentligen älskar jag färg, mönster och mångfald. Jag är inte så bra på att matcha allting, helt enkelt för att det finns alldeles för många vackra papper, snören och tejper här i världen. Jag vill ha allting, faktiskt. Helst med ofantliga mängder paketsnöre, så mycket att varje miljönisse antagligen vrider sig i kramper av bara tanken på mina julklappsinslagningar.
 
 
Gårdagens julklappsinslagning fick sig en stor hög med trassliga snören i tre olika färger (sörjde dock att jag inte hade något snöre i guld), mest för att dölja den fula skarven. Det finns ju inget papper som är tillräckligt stort för sådana här mastodontjulklappar. Just detta julklappspapper köpte jag på julavdelningen på Halpa-Halli igår efter jobbet. Billigt, traditionellt och framför allt: rött.