Jag tittar i princip inte på julfilmer så här års. Det finns så många underbara som jag vill se i jultider, som jag verkligen får stämning av. Däremot tittar jag gärna på gamla julkalendrar som jag av någon anledning missat eller inte kommer ihåg, och således inte känner någonting för.
Jag var åtta när Ronny och Julia sändes som SVT:s julkalender år 2000. Ändå minns jag ingenting av den, vilket mest troligt är för att jag inte ens såg den. Det här kanske låter helt otroligt men som barn satt jag faktiskt inte bänkad vid tv:n då julkalendern sändes. Jag minns Kaspar i Nudådalen, Mysteriet på Greveholm, Julens Hjältar och När karusellerna sover, men efter millennieskiftet blev jag lite för tuff för julkalendern och fnyste faktiskt åt den i alla år, tills 2011 då jag föll så otroligt hårt för Tjuvarnas jul.
Det här innebär att jag har en väldans massa kalendrar att se - drömmen! Den senaste veckan har jag börjat mina dagar med en kopp chaite, några avsnitt av Ronny och Julia och ett par klementiner. Mysigt värre. Och även om kalendern fortfarande inte är någon storfavorit, och faktiskt känns väldigt barnslig mellan varven, är den stundtals väldigt tilltalande. Jag brukar inte lyssna på julmusik förrän i november, men i kalendern sjunger Julias mamma ett par julsånger. Och sådan gåshud jag fick av det. Nu kan jag hålla mig till november, tror jag.